Nej till styrelsekörkort, ja till styrelsekompetens
Advokat Kristoffer Ståhl föreslog nyligen i Expressen ett obligatoriskt "styrelsekörkort" för den som för första gången registreras som styrelseledamot. Hans utgångspunkt är ekonomisk brottslighet och de misstag som begås av företagare som inte förstått vilket personligt ansvar de tagit på sig. För när en styrelse fallerar drabbas inte bara bolaget, utan även anställda, sparare och leverantörer.
Vårt svar är nej. Men inte av det skäl man kan tro.
Rätten att utse styrelseledamöter tillhör ägarna och är en grundläggande princip i svensk bolagsstyrning. Den svenska modellen bygger på ett samspel mellan lagstiftning och självreglering, där lagstiftningen anger de grundläggande ramarna och självregleringen utvecklar och kodifierar god praxis. Ett obligatoriskt styrelsekörkort skulle placera staten mitt emellan ägarna och deras viktigaste beslut.
Men att säga nej till obligatorium är inte att säga nej till problemet. För Ståhl sätter fingret på något verkligt: vi rekryterar styrelseledamöter utifrån erfarenhet, nätverk och personliga egenskaper, men vi tar ofta för givet att de också behärskar själva uppdraget. Vår erfarenhet säger oss att det inte är ett antagande vi borde göra.
Genom Styrelseakademiens certifieringsutbildningar möter vi varje år tusentals deltagare. Många av dem är mycket erfarna: vd:ar, entreprenörer, styrelseledamöter med långa karriärer bakom sig. Ändå säger nästan alla samma sak efteråt: "Det här borde jag ha lärt mig långt tidigare."
I professionella valberedningar diskuteras i dag strategisk kompetens, internationell erfarenhet, AI, hållbarhet och cybersäkerhet, men betydligt mer sällan de mest grundläggande frågorna: Behärskar kandidaten grunderna i själva styrelseuppdraget? Vet personen när styrelsen blir personligt ansvarig? Förstår personen samspelet mellan ägare, styrelse och vd? Kan personen läsa varningssignalerna i ett bokslut?
Utmaningen ser olika ut i olika bolag. I det lilla ägarledda bolaget handlar det om att förstå det personliga ansvaret och att skilja ägarens, styrelsens och vd:ns roller åt, och det är där Ståhls ekobrottsperspektiv hör hemma. I det stora bolaget handlar det om att omvärldens komplexitet har vuxit snabbare än styrelsens gemensamma kunskapsbas. Men mönstret är detsamma: erfarenhet förväxlas med kompetens.
Sverige har under de senaste decennierna blivit mycket vassare på att rekrytera styrelser. Valberedningsarbetet har professionaliserats, mångfalden av perspektiv har ökat och bakgrundskontrollerna skärpts. Nästa steg handlar inte om fler regler eller fler rekryteringskriterier. Det handlar om att bli lika bra på att utveckla styrelseledamöter som vi har blivit på att rekrytera dem.
Det ledarskapsråd som ofta ges vid rekrytering gäller nämligen även i styrelserummet: hitta rätt person, resten kan läras. Och det behöver inte ske långsamt, genom år av försök och misstag vid styrelsebordet. Det finns ett snabbspår: utbildning, certifiering och egen inlärning. Vi ser redan i dag två mönster: många kandidater, inte sällan kvinnor, certifierar sig förutseende innan första uppdraget, medan andra headhuntas direkt och då kan erbjudas utbildning i samband med invalet. Båda vägarna fungerar. Det som inte fungerar är att förlita sig på bolagets onboarding. Den ska introducera ledamoten till bolaget, inte lära ut vad styrelseuppdraget går ut på.
Utbildning är ingen garanti, lika lite som en certifiering. En utbildad styrelse kan fortfarande fatta dåliga beslut. Men bättre kunskap ökar sannolikheten för bättre beslut. Och för den enskilda ledamoten är kunskapen dessutom den bästa försäkringen: en styrelseansvarsförsäkring kan ersätta skadan när något redan har gått fel, medan kunskapen minskar risken att skadan alls uppstår.
Därför behövs ingen ny lagstiftning, men väl en tydligare norm. Ägarna har redan verktygen: valberedningar kan väga in grundläggande styrelsekompetens i sina förslag och erbjuda utbildning vid inval, och styrelser kan göra kontinuerlig kompetensutveckling till en naturlig del av sitt arbete. Börserna har för övrigt redan slagit fast principen, både Nasdaq och Spotlight ställer kunskapskrav vid notering, men deras utbildningar handlar om börsens regler, inte om själva styrelsearbetet.
Ståhl har rätt i sin diagnos men fel i receptet. Om näringslivet inte vill ha ett statligt styrelsekörkort, och det vill vi inte, måste vi visa att självregleringen klarar uppgiften: att göra grundläggande styrelsekompetens till en självklar del av varje styrelseuppdrag, från första dagen och genom hela mandatet. Annars är nästa förslag inte en debattartikel, utan en utredning.
Suzanne Sandler, vd Styrelseakademien Sverige
Gunilla Öhman, ordförande Styrelseakademien Sverige
Kort om oss: Suzanne Sandler är vd för Styrelseakademien Sverige, den oberoende föreningen för professionellt styrelsearbete med cirka 7 000 medlemmar i 16 regionala föreningar, och har mångårig bakgrund som valberedare och ordförande i valberedningar för noterade bolag.
Gunilla Öhman är ordförande för Styrelseakademien Sverige, styrelseledamot i Fasadgruppen och Titania och har tidigare haft styrelseuppdrag i bland annat Oatly, SJ, Proffice, AMF Fonder, Hoist Finance och HMS Networks, med en yrkesbakgrund som kommunikationschef på SEB och Riksbanken samt IR-chef.