Viktorias idé blev styrelseutbildning för studenter

Hur väcktes idén om en styrelseutbildning för studentföreningarna?
– Jag insåg ganska snabbt att det fanns ett behov av mer kunskap om styrelsearbete. Jag läser till civilingenjör i industriell ekonomi med inriktning mot energiteknik och management, och i utbildningen får vi lära oss en del om styrelsens funktion och ansvar. Då tänkte jag att det här är kunskap som alla med ett styrelseuppdrag borde ha, inte bara vi som läser industriell ekonomi. När jag diskuterade idén med kårstyrelsens presidium såg även de samma behov. Det blev tydligt att en utbildning i styrelsearbete skulle kunna vara värdefull för fler inom studentkåren.

Viktoria var då ordförande för Mälardalens ingenjörer, en kårförening för framför allt ingenjörsstudenter på Mälardalens universitets campus i Eskilstuna. Samtidigt var hon talman i studentkårens fullmäktige och var därmed med även i studentkårens styrelse.

Varför behövs den här kunskapen inom studentföreningarna?
– Vi har studenter från många olika utbildningar som engagerar sig i föreningarna. Alla får inte kunskap om styrelsearbete genom sin utbildning. Samtidigt har studenterna mycket annat att göra. De ska klara studierna och vill ordna aktiviteter och ett roligt studentliv. Då är det lätt att glömma att styrelsen faktiskt är kärnan i föreningens verksamhet.

Hon såg samma behov inom studentkårens styrelse.

– Studenter kan bli invalda i en styrelse utan att egentligen veta vad uppdraget innebär. Ska jag bara sitta här och säga vad jag tycker? Vad har jag för ansvar? Det blir svårt att fatta bra beslut om man inte förstår sin egen roll och hur styrelsens olika delar hänger ihop.

Hur gick ni från idé till en faktisk utbildning?
– Jag diskuterade idén med min mamma, som frågade om det inte fanns något som hette Styrelseakademien. Sedan pratade jag med Alexandra Elfridsson, som arbetar på universitetet. Hon hade en kontakt på Styrelseakademien och ordnade ett möte med mig, Jeanette Hellgren, som ansvarar för Styrelseakademien i Mälardalen, och Göran Hogestadh, som är lärare där.

Viktoria presenterade sin idé och vision för Jeanette och Göran och därefter började de tillsammans att forma ett pilotprojekt. Mälardalens ingenjörers stadgar blev ett av underlagen när utbildningen anpassades till studentföreningarnas förutsättningar.

– Eftersom det var ett pilotprojekt visste vi inte från början exakt vad utbildningen skulle innehålla. Jag försökte beskriva våra behov och tillsammans fick vi ihop ett bra upplägg.

Hur såg utbildningen ut?
– Vi samlade framför allt föreningar från Eskilstuna, men även några från Västerås. Utbildningen genomfördes under en eftermiddag och kväll och blev mer som en workshop än en traditionell föreläsning. Vi diskuterade mycket och deltagarna kunde ställa frågor.

Två personer från varje föreningsstyrelse bjöds in. Utbildningen riktade sig i första hand till ordförande och vice ordförande.

Att föreningar från båda campusorterna deltog visade sig också ha ett värde i sig.

– Det finns vissa kulturella skillnader mellan campus i Eskilstuna och Västerås. När vi började prata med varandra blev det lite: ”Jaha, gör ni så?” Deltagarna kunde inspireras av varandra. Det gav också insikter om hur föreningarna kan samarbeta mer framöver.

Vad tyckte de som deltog efteråt?
– Jag skickade ut en utvärdering och fick väldigt positiva svar. Många lyfte fram att de hade fått ett bättre helhetsperspektiv och större förståelse för hur olika delar av styrelsearbetet påverkar varandra. De fick också en tydligare bild av styrelsens olika roller och av ordförandens ansvar.

I utvärderingen svarade hela 93 procent att de kommer att använda kunskaperna från utbildningen i sitt styrelsearbete.

– Majoriteten kände sig också tryggare i sin roll. Det var ju ett av de viktigaste syftena. De uppgav dessutom att de fått bättre förståelse för bland annat styrelsens ansvar, styrande dokument, styrelsens sammansättning och roller samt ett mer metodiskt styrelsearbete.

Vad händer nu?
Pilotprojektet fortsätter under hösten. Då ska utbildningen erbjudas till de föreningar som inte deltog under våren och som får nya styrelser efter sina årsmöten.

– Tanken är att utbildningen ska ligga så nära inpå den nya styrelsens tillträde som möjligt. Då får de kunskapen direkt när de börjar sitt uppdrag.

Totalt brukar mellan 20 och 30 personer delta. Förutom representanter från kårföreningarnas styrelser får även studentkårens styrelse utbildningen.

– Efter höstens utbildning ska jag göra en ny utvärdering. Sedan får vi se vad den visar och hur vi kan utveckla satsningen vidare.

Vad hoppas du att utbildningen ska leda till på längre sikt?
– Jag vill att fler ska våga engagera sig i styrelsearbete. Många studenter kan nog uppleva de administrativa delarna som tråkiga eller tidskrävande. Men arbetar man strukturerat och effektivt går styrelseuppdraget att kombinera med studier och studentliv.

Viktoria ser också styrelsearbetet som en möjlighet för studenter att utvecklas och få erfarenheter som de kan ha nytta av långt efter studietiden.

– Jag tycker själv att styrelsearbete är väldigt roligt. Jag vill vara med och påverka och förbättra saker.

Efter ett år som ordförande för Mälardalens ingenjörer har hon nu gått över till rollen som vice ordförande. Under hösten ska hon studera i USA och vill därför kunna stötta den nya ordföranden utan att själv bära hela ansvaret.

Har du fler idéer om hur satsningen skulle kunna utvecklas?
– Min ursprungliga vision var faktiskt ännu större. Jag skulle gärna se utbildningar för de olika rollerna i föreningarnas styrelser. Ekonomiansvariga skulle exempelvis kunna få en utbildning som är anpassad till deras uppdrag och andra funktioner skulle kunna få motsvarande stöd.

På så sätt skulle studenter som tar sig an ett nytt uppdrag både få kunskap om vad rollen innebär och konkreta verktyg för att arbeta effektivt.

– Det är förstås mer tids- och resurskrävande eftersom det finns många olika roller. Men det är min vision. Ju mer utbildningarna kan anpassas efter hur kårföreningarna faktiskt arbetar, desto mer nytta tror jag att de kan göra.

Text och publicering: Maria Hamqvist